Vaknade 9. Var till sjukgymnasten och tejpade axeln. Försökte förklara att jag bara fixar att köra hans övningar 1 gång om dagen men det är ju bätte än ingenting. Det var han inte nöjd med alls.

Väntade i stan några timmar för jag skulle till en läkaren med axeln. Läkaren undersökte mig inte ens och ville att jag skulle ta av mig plåstret genast. Dessa ger man bara till äldre personer som inte har koll på sitt medicinintag. Hmmm. Så jag måste ta bort plåstret som ger mig 50% smärtlindring. Hmmm. Diskuterade fram och tillbaka om hur jag skulle komma till rätta med smärtorna. Det var först som tårarna rann  som hon skrev ut tabletter + starka Alvedon. Konstigt att man måste gråta för att få förståelse. Har lite svårt att gråta så det händer inte så ofta men nu är jag desperat. Hämtade ut medicinen och åkte hem och la mig för resten av dagen och kvällen.