Har mycket svårt att sova och kliver upp i ottan för att snoka och undersöka en sak som om det skulle vara sant sårar mig djupt i mitt hjärta. Hittar till slut bevisen och det känns för dj_ligt. Så mycket ljug och så mycket svikna löften. Jag vet inte riktigt hur jag skall bearbeta detta alls.  

Min mamma och hennes man kommer för att stötta mig. Åker till doktorn, öron/näsa/hals på Danderyds sjukhus med dotttern. Vi skall tydligen båda två äta peniccilinkuren ytterligare 3 dagar. Sen skall vi sluta tillsammans så får vi se hur det går. Oro för jag känner mig inte riktigt bekväm med att sluta min kur då jag fortfarande mår dåligt.

Tar en promenad och försöker få några slags positiva tankar i bedrövelsen men det känns inte bra alls. Så ledsen så!

Dottern hade velat gå på hockeymatchen som sonen skulle gå på i Jönköping som var en tribute till Stefan Liv men fick inte plats i bilen. Stackars henne!

Försöker sova men jag är för arg/besviken/sårad för att kunna lugna ner mig.

Önskade att jag hade sluppit all den information som ramlade på mig.