Lämnade in bilen tidigt på morgonen, skjutsa dottern till tåget, hittade fler bevis på problem, kul!
Så ledsen och beviken så det finns inte, tar promenader, åker bil, pratar i telefon, PANIK! Skit jobbigt och tiden går fantastiskt långsamt.

Ringer om dotterns rygg, skall återkomma på torsdag, lagar mat, fåglarna får mat, tvättar mina nya kläder, pratar med sonen mycket, ibland känns det bra och ibland pissdåligt, emailar mycket med S, försöker fika med B (hon är för trött), lyssnar på hörbok men kan inte förstå vad de säger, hjärnan bara snurrar, får ej tillbaka bilen.

Tar en promis kl. 00.40 med sonen. Det är jobbigt.