Har på senare tid haft funderingar kring bloggvärlden.

Jag själv har ju en blogg där jag skriver om vad jag gör och vad jag tänker till en viss grad. Jag lämnar ju inte ut allt.

Läser också en del bloggar som jag har RSS-flöden till så jag bara läser dem när de har uppdaterat sina bloggar. Väldigt praktiskt och framförallt skönt att få slippa allt lull-lull (läs. design) runt omkring.

Man väljer att läsa olika bloggar för att de ger en olika saker. En del ger en skratt, en del bilder och en del visar på ett fint engagemang i olika ämnen som intresserar en själv. Man läser ju utifrån sitt eget intresse.
För många av bloggarna har man hamnat på och börjat läsa och man känner inte författaren alls. Har aldrig träffat och vet heller inte vart de bor. Men under tiden som man följer dessa så börjar man lära känna personen och till slut så lär man känna dess omgivning också på något sett. En sk. virutuell vän.

Sen så händer det något i personens liv. En livsförändring, ett dödfall eller dylikt. Så tråkigt så och det första man tänker på är - VARFÖR? VAD HÄNDE EGENTLIGEN? Man söker en förklaring helt enkelt. I sin egen värld bland släktingar och vänner kan man lyfta telefonen och fråga men det kan man ju inte som läsare till en blogg. Ja, man kan skriva en kommentar och visa sitt deltagande men det känns liksom så fnuttigt.

Man blir oerhört berörd och känner sig ledsen på personens vägnar. Det är ibland nästan som om man sörjer själv och framförallt vill man veta varför och vad hände egenligen? Det måste liksom ligga i människans natur att vara nyfiken och vilja veta. För att bilda sig själv en uppfattning och för att få en sk. logisk bild av verkligheten.