En lång dag i sorgens tecken.

Barnen är i skolan och det känns så ensamt och tomt. Har svårt för att njuta av Doris och Alice. Nokky tar allt min energi och upptar mina tankar till 100 procent. Det är riktigt, riktigt jobbigt.

Tog in honom till och med ifrån frysen för att klappa och njuta av hans lena päls. Det finns ingen lenare päls. Det är så härligt att klappa honom ovanför nosen och under munnen.

Tog en promenad och satt också i garaget en stund och sörjde. 

Handlade lite, när jag väl hade kommit ut ur garaget. Min fjärrkontroll till garaget behövde ett nytt batteri. Gick ej att öppna dörrarna.

Lagade mat. Hjälpte sonen med bokföringsuppgifter. Lite konstigt kändes det. Det var ju så länge sedan jag gjorde det där. Samtidigt lite kul också.