Puh! Vilken väntan det alltid är på sjukhus.
Dottern skadade sig förra helgen på Rimbolägret. Fick 3 stycken tacklingar varav en bakifrån i sargen. Vi sa till domarna i periodpausen och det visade sig naturligtvis att de ej dömt tjejhockey så de visste ej att tjejer ej får tacklas.  Men dottern spelade vidare trots att hon fick putta sin käke tillbaka till dess rätta läge. Hon hade nacksmärtor och ryggsmärtor också.

Det blev sjukgymnastbesök, husläkarbesök, tandläkarbesök, akut tandläkarbesök och till sist käkspecialistbesök på Södersjukhuset. Många besök blev det och verkligen lång, lång väntan.



Nu är hon på bättringsvägen i alla fall men hon tar fortfarande medicin och vi skall till doktorn igen både på onsdag och sedan den 11 november. Så förhoppningsvis så skall det hela lösa sig så småningom.

Det har verkligen tagit musten ur mig med all oro för hennes skull. Dessutom finns det ju också oro om vi eventuellt behöver ställa in Kina resan för detta. Det är ju inte så himla kul att sitta på en långflygning när man har ont i nacken och ryggen.

Ljuspunkten i tillvaron var dock att sonen äntligen kom hem. Han har ju legat sjuk han också med feber och någon slags infektion i kroppen. Så himla skönt att han kom hem så man fick se honom "in real life".
Han är så himla saknad så att det inte är klokt.

Fick lite hjälp av honom i helgen också då rabatten är klar och det behövdes flytta lite klematis.
Han är verkligen en toppenkille.




Jag har en himla tur som har fått två toppen barn!

Idag blir det en fixar dag. Skall försöka hinna med ett besök till biblioteket också.