När man trodde våren var här.

Varit på sjukhus. De vet ej vad jag lider av.

En nära vän har opererat sig och hennes svärfar oxå.
Håller tummarna för dem.

Hmmm, detta skulle ju vara en positiv blogg. Bättring nästa gång.

Så här är det. Bara ge upp alltså...
Acceptera.

Ny kärleksresa är nu inplanerad till imorgon för J och hans förtjusande horseface. Undrar vart de åker den här gången???

Väldigt konstigt med tanke på att han uppger att han ej har några pengar. Men att resa med horseface på weekend-resa har han råd till. WTF???

Livet är verkligen på topp! :-( NOT!!! :-(

Orkar inte längre. Bye, bye.

Det måste vara något särskilt med henne eftersom J måste träffa henne gång på gång på gång. Senast ikväll. :-(

Bara bråkade hela tiden. Jätte jobbigt!

Min mobiltelefon har gått sönder och jag är förtvivlad! Gillar min telefon mycket och försökte laga den, gick ej så jag köpte en ny fast jag hade kunnat köpa en begagnad likadan men hade ej tid med det då mitt batteri håller på att ta slut och jag måste flytta över allt data. Fick nästan halva i födelsedagspresent. Tack!
Fixade med den hela dagen och kvällen. Struligt!

Bestämmer mig för att exkludera mig ifrån min familj totalt, ingen skön känsla alls men bättre att åka iväg när ändå ingen vill umgås med mig så det är med mycket sorg och ledsamhet jag bokar en resa till USA till min kompis S i Charlotte.

Har förlorat främst mina barn, mitt hem, min sambo och övrig familj. Känns hemskt och väldigt ensamt. Besviken helt enkelt! Jobbig födelsedag och julafton väntar. Mycket jobbigt!!!

Packar klart resväskan och får lite panik över att jag kanske ej kommer in i landet då mitt pass går ut snart. Sover 1 timme bara och måste till Polisen för att kolla passreglerna till USA.

Sov jätte, jätte dåligt inatt, många stick i hjärttrakten och mycket hjärtklappning. Var vaken oxå mellan 6 o 7.45, försökte somna om, gick inte.

Färgat ögonfransarna, fixade med tvätt och släppte ut Doris

Börja packa, åkte och handla, köpte olja till bilen.

Hem och började bråka. Det här är inte kul längre. Försöker boka biljett för att åka iväg. 
Det känns jobbigt att åka iväg då jag tror att jag kommer att ta avstånd helt ifrån min familj i framtiden då de inte vill sluta upp runt mig nu när situationen är så himla jobbigt för mig. Det hade varit bra om de kunde ge ett livstecken till mig så att jag åtminstone kunde få upp hoppet. 
Min stora rädsla är att jag inte kommer ha någon kontakt med mina barn eller min familj i framtiden om jag åker och det är helt emot min natur och det är inte så jag vill ha det heller men min känsla är det att jag håller på att stänga mitt hjärta  för dem då de har dissat mig total. Jätte, jätte förtvivlad och ledsen. Vill att mina barn skall höra av sig till mig och åtminstone tala om att de finns där för mig. Varför kan de inte göra detFörstår inte


Det känns som jag kommer att överge min familj helt om jag åker. Det känns inget bra alls. Fick middag, tack för det! Packade och bråkade.

Försökte sätta dit ett keyboard till min mobiltelefon vilket resulterade i att min mobil gick sönder också. Piss oxå!

Åkte rally och sa hej då till en granne.

Sov jätte, jätte oroligt!

Jobbig morgon med smärtor i bröstet.

Surfa, julpynta  hela dagen, puh, mycket jobb.  handla lite julblommor  och mat, fick middag serverad igen. Mycket glad och tacksam för det. 

Tvätta, J rensa dotterns rum med tvätt som låg på golvet. Tror det blir 6 maskiner totalt. Puh!

Årets första snö kom idag på kvällen.  Min morfar hade fel för ovanlighetens skull. All snö kommer i oktober, sa han alltid.  Han har oftast rätt men inte i år. Tror att det varit 3 år sedan han sa det som det inte varit snö på. Det är säkert flera år men nu säger jag bara så som det var ifrån det att han sa detta till mig och som jag dessutom lade märke till det.