Så är det då dags för lite julpynt. Det återkommer ju ständigt år, efter år. Samma visa om och om igen.
Så härligt att ta fram alla ljusen så att det blir ljusare inomhus i alla fall.
Synd bara sedan när man måste ta tillbaka dem i januari när det ännu ej hunnit bli ljust ute.
Skulle vara skönt att ha ljusen lite till, typ till början av mars. Eller hur

Passade också på att göra lite lussebullar men glömde totalt att lägga i russin i degen. Dumt!

Ser godare ut än de är, tyvärr!

Usch, vad jag blir sur!

Dottern var på utbildning i kyrkan och hade hängt sin jacka i kyrkans lokaler med mobiltelefon, plånbok, pengar, busskort och naturligtvis husnycklar. Den vart stulen!!!

Har knappt sovit någonting i natt! Men nu är alla låsen bytta så det skall väl förhoppningsvis bli lite lättare att somna inatt.

Flygturen till Beijing gick bra trots flygrädsla.

På flygplatsen hämtades vi av vår guide, Peter. Han tog oss till ett ställe i Beijing för att visa oss hutonger (speciella hus som man bodde i förr och nu) och äta lunch där hos en lokal familj. Mannen i familjen var oerhört lik Jackie Chan (skådespelaren). Vi som varit uppe sedan kl. 04.00 var ju självklart vrålhungriga. Konstigt dock att sitta i deras sovrum och äta.



Sen tog resten av sällskapet en tur runt i området på vagnar som kördes på väldigt dåliga smala små vägar. Jag avstod dock eftersom jag ej ville förstöra min nacke mer än vad den är förstörd. Fikade istället under tiden.

Fick även gå upp i ett gammalt klocktorn som hade fin utsikt och tittade på trumslagare som markerade tiden med sina trummor.






Manuell klocka.

Efter denna utflykt skjutsades vi till hotellet, Jinguo Hotell, som låg centralt och bra.






Njöt verkligen av att få tillgång till egen toalett och dusch.

Tog tunnelbana till Himmelska Fridens Torg. Väldigt mycket folk och militärer. De halade en flagga och hade någon slags vaktavlösning. Två ryssar kom fram och frågade oss vart norr respektive söder låg på torget. Vilket självklart bara Gunilla kunde svara på.
Det kändes som om de var ute efter något annat men den känslan var fel.







Mausoleum som är större än Lenins mausoleum i Moskva.

 

 

Vi började gå norrut på torget som är det största torget i världen (400.000 kvm)  för jag ville gärna se Mao Zedongs mausoleum. Egentligen hade jag velat gå in och titta på Mao Zedong liggandes där på ”lit-de parade”. Men det var det ingen som vill göra.

Anledningen till att jag ville göra det var för att jag som barn kommer ihåg att jag stod i kö tillsammans med min mamma och alla dagbarn utanför slottet (september 1973) när gamle kungen, Gustav VI Adolf dog för att säga ett sista farväl. Vi stod i flera timmar men jag kommer ej ihåg någonting ifrån det att vi kom in och såg honom ligga där på ”lit-de parade”. Så det var väl mest ifrån en nyfikenhets synvinkel som jag hade velat se.

Hursomhelst så fotade vi en hel del och sedan kom det militärer och spärrade av hela torget, de bortmotade folk och kravallstaket kom fram ur intet. En oerhört otäck känsla då man faktiskt befinner sig i ett annat land och verkligen undrade vad de höll på med. Tydligen stänger de av torget helt på kvällstid så det hela var ett normalt förfarande.

Men eftersom det stängde av hela torget så var det bara promenera tillbaka till hotellet för att ta en middag och sedan vila inför nästa dags strapats till Kinesiska muren.

Men på vägen så stannade vi till vid en mycket lång, lång gata som sålde allehanda mat. Det var ormar, skorpioner, silkeslarver och annat äckligt som vi inte var så sugna på att äta men oerhört fascinerande att se.











De hotade med regn så vi var så där lagom glada för att eventuellt tillbringa några timmar på muren i regn.


Fortsättningen på resan redovisas 2010-01-28.

En sk. mellandag som ägnades åt att gå omkring lite efter en ”liten” sovmorgon.

 


 










Sen fick tjejerna för sig att de skulle förlänga sina naglar. Naglarna blev verkligen fina även om det var minst lika dyrt som på en vanlig salong här hemma.

 

Dotterns naglar. Blommorna är handmålade.

Intressant var det i alla fall att samtala med ägarinnan till salongen.
Vi fick en liten inblick i hur livet är för Kineser.

En ung tjej i Kina skulle ej få göra nagelförlängning, ej ha jeans på sig. Aldrig färga håret eller sminka sig. Den äldre generationen såg Mao Zedong som en gud. Medans den yngre generationen lider av konkurrensen om jobb och pengar.

När vi pratade om 6 veckors semester så sa hon åt oss att vara tysta. De får max några dagar i samband med Kinesiska Nyåret som är i februari. Det är allt. Klockan var 19.00 och de som jobbade åt henne hade ej ätit lunch ännu. De jobbar från 9.30 – 22.00/23.00 varje dag i 6 dagar/vecka. Lite annorlunda liv än vad vi är vana vid.

På kvällen fick vi kläderna (måttsydda) som var sydda av David. Dottern köpte äntligen sin efterlängtade klänning som hon designat. Den blev fin.


 

Sen var det packa som gällde för resan  till Beijing. Alltså på väg mot kallare väder.

Så var det då äntligen dags för lite sightseeing. Vi åkte upp i Oriental Pearl Tower som är Shanghais TV-torn. Tyvärr lite sämre väder, dvs. lite dimmigt. Byggd 1995 och är 468 meter högt.

 

Innan man går in i tornet så har de fotograferat utsikten ifrån samma ställe under alla år och på dessa bilder kunde man verkligen få en bild av hur mycket Shanghai faktiskt växt med åren. Intressant bild av utvecklingen faktiskt!

På en av våningarna kunde man också gå ut på avsatsen och titta rakt ner på marken. Hua!
Läskigt och lite overkligt när man tittar ner. Under tiden vi var där skulle de hänga en kines utanför för att laga. Han hängde bara i två linor. Inget jobb för en som är höjdrädd.

I tornet fanns också en liten, liten berg och dalbana som man bara var tvungen att åka. Älskar ju sådan även om inte nacken egentligen klarar av det.

Ifrån Oriental Pearl Tower ser man ”the Bund” som är det som man läser mest om när man läser om Shanghai. En gågata som är fin och med många trevliga ställen att bara sätta sig ner för att insupa atomsfären men med anledning av världsutställningen som börjar i maj och pågår ett halvår så håller man på att rusta upp hela Shanghai så att det känns om att allt är en byggnadsplats. Detta innebar att vi ej kunde se ”the Bund” överhuvudtaget, allt var avstängt. Lite trist – hade sett fram emot det innan resan.

Sen tog vi en tur till World Finance Center som är världens 3:dje högsta byggnad just nu.

Dubai kommer ju att ta över titeln som innehavare av världens högsta byggnad med 818 meter eller så. Men Kineserna bygger redan en ny byggnad som skall vara större än den. Antar att det är kapplöping som gäller. Precis som kapplöpningen i rymden, förr i tiden.

Vi åkte aldrig upp i utsiktstornet eftersom det var lite dimmigt så vi åkte upp till baren som låg på våning 87 och tog en drink istället. Härligt att vila fötter och ben en liten stund eftersom det blir mycket vandring när man är i en storstad.

I folkmun kallas detta torn för kapsylen. Invånarna tycker nämligen att tornet liknar en kapsylöppnare som senare förkortats till kapsylen.

Efter detta åkte vi till de franska kvarteren som bara har en väldigt härlig atomsfär. Här kunde vi ha shoppat också men det gjorde vi ej. Lite trött på shopping som Du vet...

Sen vart det massage som gällde medan vi tanter tog margeritas på en mexikansk restaurang som vi senare åt på. Gott med kall margeritas medan vi satt och tittade på folklivet. Det var väldigt mycket västlänningar här faktiskt. Vi till och med hörde svenska talas på ett bord bredvid.

Mer Kina.

Nästa dag åkte vi tunnelbana ut till ett lite större shoppingställe för att handla på Decathlon. Ett fransk sportmärke (som jag inte har hört talas om innan). Fina och billiga sportkläder inhandlades och sedan köpte vi Crocs skor också på ett annat ställe (till sonen).

När vi hade handlat på Decathlon så stuvade vi ner alla kassar i en dramaten (shoppingvagn på hjul). Det var många kassar och vi hade kanske handlat en kasse. Mycket pulande blev det. När vi skulle gå ur affären så tjöt det som bara den i deras säkerhetsgrindar. PUH!
Svettas och svettas gör man ju då och börjar rota i alla kassar för att få upp den vara som ej har larmats av. Naturligtvis sitter larmet på ett par skor som vi av naturliga skäl hade lagts längst ner i shoppingvagnen. Är det inte typiskt, så säg.

På kvällen intogs en middag på en Urugyansk restarang. Otroligt god mat och underhållning bjöds.
Vi skrattade extra gott när J, U och H bjöds upp på scenen för att dansa med artisterna.

Även om vi nog skall erkänna att vi skrattade lite försiktigt eftersom vi var lite rädda att själva bli uppbjudna. Kaxigheten försvann liksom. 

Utanför restaurangen låg en hotellbyggnad som var såsom ett Törnrosa slott.

Tydligen var det en svensk som byggde detta hus till sin dotter som älskade Törnrosa. Byggnaden såldes för några år sedan, renoverades och är numera ett hotell där alla rummen är olika. 

Nu blir det mer sightseeing framöver och lite mindre shopping. ÄNTLIGEN!!!

Fortsättning följer…

En dag på stan trots sjukdom. Orkade ej ligga nerbäddad längre. Rastlös är namnet!

Sonen och jag åkte in till stan för att titta på militärkängor till hans onda fötter. Han har ju haft problem med dem ända sedan dag 2 i lumpen. Att prova skor med honom har tyvärr alltid varit ett kapitel för sig. Det tar lång, lång, lång tid. Det gjorde det den här gången också. Men nu är det ju också så himla viktigt att det blir rätt så att han skall klara av alla marcher som han har framför sig.

Inköpt och klart!

Tog en lunch i Täby Centrum (trevligt och gott) för att sedan inhandla handskar på Clas Ohlsson. Fick sedan otroligt problem med mitt huvud. Sprängvärk! Jag är alltså inte helt frisk ännu även om jag försökte att pressa mig till det yttersta. Hur som helst så hade vi trevligt i alla fall.

Tack för det, sonen!

Sen åkte vi till teknikmarknaden och J tittade på lite kameraobjektiv men hittade ingenting. Sen tog vi en tur till Fabric marknad, där man säljer tyger och kan få kläder uppsydda till sig. Men kvalitén på det som sys är inte lika bra som de kläder som vi fick uppsydda av David. Provade lite Kina kavajer men fick verkligen nojja  eftersom jag var tvungen att prova storlek XXXL och de var till och med lite för små. Snacka om att storlekarna var små i Kina. 

  

En gränd i det fattiga området i Shanghai.

När vi gått i parken en stund så passade vi på att köpa en glass till oss var. Men vi slog inte direkt på stort för alla fick en varsin glasskula då en kula kostade 25:-.  Är det semester så är det.

På kvällen hade vi bestämt att vi skulle se en akrobatshow. Jag är inte så förtjust i akrobatik men den här showen var faktiskt väldigt underhållande. Här kan man få en liten tjuvtitt.

http://www.dailymotion.com/video/x3fl2j_era-shanghai-acrobatic-theatre_events

Mannen som balanserar den fina tunga krukan gjorde ett fantastiskt intryck och dottern frågade om hon kunde få använda sig av mina krukor för att öva lite. Hi. Hi. Skulle må då va

Numret med de två paren hängandes i långa liner (bildklippet där det står Romance) var så väldigt vackert och romantiskt. Paren utstrålade verkligen förälskelse. Det var så man rös ordentligt under numrets gång.

När showen var slut tog vi en middag på en restaurang.

Trots att klockan var ca. 22.00 så kunde vi sitta ute och äta. Mmmmmm! 

 

Fantastisk matupplevelse på Westin Hotel i Shanghai. Deras champagnebrunch hade en hel del mat och underhållning att erbjuda. Mys och god mat på samma gång!

Som synes så skall alla tak ha lite spektakulära designsaker på taket. Det hade i stort sett alla hus i Shanghai. Otroligt fint med all belysning på kvällarna som sedan släcktes ner kl. 22.00 varje kväll. Man kände verkligen att man var i en stor stad.

Det kom fram en man ifrån hotellet som gjorde fina insekter av grässtrån (otroligt imponerande) som han gav till barnen. Tyvärr missade han ett barn (barnet som de skulle servera champagne till som vi var tvungna att stoppa, förstås). Tjejen är ju bara 14 år. 

I rulltrappan ner till maten träffade jag på den svenska damen som satt brevid mig på flyget till Shanghai. Ibland är världen liten.

Efter att ha ätit sig otroligt mätta så var det shopping som gällde.

En chock för oss nordbor att komma in på deras marknad där de skrek och slet i oss för att vi skall köpa saker i just deras butik. Sen gällde det att pruta och pruta och i de flesta fall gå därifrån för att sedan få igenom sitt så kallat skambud. Detta är verkligen inget för mig. Jag gillar verkligen inte att pruta.
Men dottern har talang för det.

Glömde att tala om att taxi resorna kostar 12 kronor ungefär. Otroligt billigt!

Kinaresan.

Efter ca. 10 timmars flight till Kina via Helsingfors med Finnair så var vi framme. Väl i Shanghai tog vi det snabbaste tåget i världen (just nu). Kändes ej riktigt som det gick så fort direkt.

Sen blev det taxi till Gunillas lägenhet i Shanghai centrala delar. Taxiresor är ett kapitel för sig. De tutar och kör lite hej vilt. De kan ha 2 filer som går till vänster och sedan 2 filer som går rakt fram för att sedan avslutas med 1 fil som går till vänster också (hur man nu skall komma fram där förstår väl bara Shanghaiborna).

I det runda huset bor Gunilla och vi var 8 personer som trängdes i hennes lägenhet. Hon hade 2 badrum men man kunde ej duscha samtidigt så morgonritualen tog ganska lång tid.

Första dagen var det bara att försöka härda ut och hålla sig vaken.

Så har man kommit hem ifrån Kina.
Härlig resa men lite för mycket shopping för min del. Ja, Ni läste rätt! Jag är ej road av shopping.

Vädret i Shanghai var fantastiskt. Satt ute och åt nästan varje kväll i kortärmat. Sen var det verkligen lite kallare i Beijing. Med snöoväder som vädermyndigheten skapade lagom till vår hemresa. Satt i planet i 15 timmar när det egentligen skulle tagit ca. 8-9 timmar. Vilket resulterade i att vi missade planet hem ifrån Helsingfors.

Undrar hur mycket kemikalier man fick i sig när nu vädermyndigheten skapade snö på konstgjord väg? Läskigt när man tänker på det faktiskt.

Bilder kommer senare då jag blivit förkyld direkt när jag kom hem. Inte kul men jag skall inte klaga.